Nånstans gick det snett alltså. I morse vaknade jag av en stor uggla som pickade på rutan och hoade som Hoa-Hoa skulle ha gjort om han var en uggla. Det kanske var han. ”Men Gud vad jobbigt”, tänkte jag och stängde av väckarklockan. Ugglan var kvar och klockan var fortfarande 5. Jag gick upp och satte igång kaffebryggar’n, men till mitt förtret insåg jag att jag var sen till jobbet och la mig på sängen för att jobba. Skrev lite gammal hederlig HTML-kod och pillade mig lite på ryggen. Jag hade nämligen en rätt stor sårskorpa där från judon. Mer om det en annan gång.
Näääär jag vaknade hade kaffet blivit kallt och mitt i mitt skimrande vardagsrum stod fru Bergström och brölade på finska. Jag brölade tillbaka nånting jag lärde mig i mellanstadiet och hon gick iväg (Ska jag vara helt ärlig så tror jag att hon börjar tappa greppet om verkligheten, men det är rätt trevligt med socialt umgänge så jag klagar inte. Hade jag bara varit 60 år äldre hade jag beställt såna där blå fjongpiller på webben och lagt in en och/eller flera ”stötar”).
Thorsten Flinck är fortfarande död och kulturen var hans levebröd. Länge leve Ingrid Dahlberg.
