Det var en gubbe från köping-jön,

han jobbade hårt för liten lön,

vid datorn han satt,

och bjöd till ett skratt,

och smekte sig lätt på sitt kön

När jag var ung brukade jag leka med en kille som hette nånting på G. Det passade honom bra, för han hade alltid nya hyss för sig. En gång tog han med mig till piren och kastade fryst lax på de som satt och fiskade. En gubbe blev arg och vi sprang iväg och fnissade jättemycket, sen vågade jag inte gå till piren på en månad.

Nu för tiden hittar jag aldrig på såna dumheter, jag bara ligger och läser mina böcker och finurlar mig framför datorn. Man skulle kunna tro att jag har tröttnat på det goda livet, men när helgen kommer då rycker det i smilbanden igen. ”En stor stark förlänger livet”, som min gamle morfar brukade säga. Han är död nu. Jag vet inte riktigt hur gammal han blev, men han kanske inte drack så mycket öl heller. Hoppas han har det trevligt med sina kamrater i himlen.

Ha det bra kompisar. Nästa gång kanske jag skriver om mitt livs kärlek… Om jag har träffat henne än.

Ja, jag kan ju börja med att berätta om gårdagen. Dagen var helt jävla ointressant men sen blev det kväll och i vanlig ordning dags för lite brännvin. Egentligen hade jag planerat för en rejäl hemmakväll med två avsnitt ”Mean Machines” på Discovery men Jonas drog med mig på äventyr. Vi käka lite, kasta lite boll, spruta ner ett hus med grön vattenfärg, knalla runt på stan allmänt dryga mot alla som kom i närheten, gnugga låren mot varandra på ett sånt där stissigt sätt som egentligen bara jag kan och välte ett stort lass halstabletter från Gävle.

Resten av kvällen är ett minne blott. Eller egentligen inte, för jag minns fan ingenting av den. Bästa kvällen på länge och om jag är tvungen att ge den ett betyg ger jag den 3/5.

Ert jävla pack.

Jag har börjat med det nya coola.

Jag pratar förstås om snabbsimning. Ni förstår jag och några poolare (hahaha jag tar kål på mig) har börjat simma. Jag har ju alltid känt mig lite som en säl, och nu skulle det bevisas. Med noll komma två promille klor i vattnet drog jag i mig en rejäl kallsup och sen bar det av. ”Den där badvakten skulle man stoppa snoppen i”, tänkte jag och tog några rejäla simtag. Nu var jag ju inte snabbast, men jag var långt ifrån längst och därför kan man räkna med vändningsindex och ändå komma fram till att jag var helt ute och körde flytcykel med min faster. Jag kom således inte ens i mål, men ingen verkade bry sig så jag gjorde inte heller det.

I bastun hördes skrik från en liten grabb som var i relativt stort behov av en dusch. Han hade fastnat mellan två plankor och nån gubbe satt och fes på översta raden. Vi valde att ta det stora klivet före in i torrbastun där det återigen satt ett gäng äldre män som på sitt vanliga diskreta sätt råkade ha glappet i handduken precis i rätt höjd så att man fick se hela härligheten. Självklart gjorde vi detsamma och alla häpnade när de såg mig.

Tre dagar senare kallar de mig fortfarande för sjöhästen.

Nånstans gick det snett alltså. I morse vaknade jag av en stor uggla som pickade på rutan och hoade som Hoa-Hoa skulle ha gjort om han var en uggla. Det kanske var han. ”Men Gud vad jobbigt”, tänkte jag och stängde av väckarklockan. Ugglan var kvar och klockan var fortfarande 5. Jag gick upp och satte igång kaffebryggar’n, men till mitt förtret insåg jag att jag var sen till jobbet och la mig på sängen för att jobba. Skrev lite gammal hederlig HTML-kod och pillade mig lite på ryggen. Jag hade nämligen en rätt stor sårskorpa där från judon. Mer om det en annan gång.

Näääär jag vaknade hade kaffet blivit kallt och mitt i mitt skimrande vardagsrum stod fru Bergström och brölade på finska. Jag brölade tillbaka nånting jag lärde mig i mellanstadiet och hon gick iväg (Ska jag vara helt ärlig så tror jag att hon börjar tappa greppet om verkligheten, men det är rätt trevligt med socialt umgänge så jag klagar inte. Hade jag bara varit 60 år äldre hade jag beställt såna där blå fjongpiller på webben och lagt in en och/eller flera ”stötar”).

Thorsten Flinck är fortfarande död och kulturen var hans levebröd. Länge leve Ingrid Dahlberg.

Fan vad min farsa är korkad. Igår när han skulle bjuda mig på gröt bjöd han mig på skinka och prinskorv. Det var väl ok tyckte jag, men han hade nåt jävla flin på gång som gjorde mig lite illa till mods. ”Nåväl, jag kan ju inte tacka nej till den fetaste skinkan i Småland”, tänkte jag och gick till bords. När han hade tagit fram kanel och mjölk till skinkan började jag ana oråd, men jag hade aldrig anat att han skulle lura mig så grovt som han gjorde.

Ni vet kanske att den som får mandeln i gröten ska gifta sig eller något liknande skitsnack från 900-talet. Hursomhelst så fick jag mandeln i skinkan och farsan hade redan fixat en brud åt mig. Jag kan ju inte påstå att hon var min drömbrud direkt. Hon var lång som fan, hade fula tänder och var lika charmerande som en gammal död buffel, men jag känner min käre far och vet att han inte lägger sig när det gäller såna här saker. Det var alltså bara att bita ihop och hoppas på det bästa. Nu har vi varit lyckligt gifta i två timmar och jag har redan ont i magen av skinkan.

PS. Jag spydde i mina skor igår.

I morse skulle jag räkna till 10, men jag tappade räkningen nånstans vid 235 och glömde åka till jobbet. Tur man har tidsmaskin (bil, om man jämför med buss) så man kan åka dit i tid ändå. Ibland förundras jag över mänskligheten och varför jag föddes som just människa. Jag hade passat bättre som gnu eller känguru. Skutt skutt på savannen eller vad fan man gör. Jag hoppade höjdhopp när jag var liten – igår alltså – och lyckades hoppa hela 30 cm. Det ni.

Är det nån som undrar nånting mer så kan ni väl ringa eller chatta upp mig… hårt.

Jag är inte så fet som jag ser ut, jag är bara kort. Ni som säger att jag äter konstigt kan dra åt helvete. Har ni nånsin varit korta? Ja. Har ni nånsin ätit konstigt? Ja. Point proven. En stund senare bar det av på den här internetrelächatten. Vi pratade bland annat om hur kul det vore att åka på äventyr i en båt utan att ha några ritpapper eller vad det var för papper som var så himla intressanta. En gång när jag var liten hade jag ett ritblock som jag ritade massa arga gubbar i. Det var kul.

Jag är verkligen sugen på äventyr med ritblock nu.

Igår körde jag en så kallad dubbel nelson. Jag åkte bil i 170 km/h och på inte mer än 50 minuter hade jag bytt namn från Sebastian till Glenn igen. Med fartvinden i skägget lyckades jag dock hålla käften öppen och äta upp tre fjärdedelar av banankakan som jag senare skulle bjuda min absolut bästa och snällaste vän på. Synd att jag är så tjock bara, för han hade velat ha några bitar till att lägga i ugnen, men jag får väl gottgöra honom med att laga middag åt honom varje dag i några månader.

Jag älskar min fetma.

Jo det var så att fassan gjorde lite laxspett som jag, som ni vet, älskar. Käkade en sådär 30 paket och sen var det bara att kuta mot toan så fort jag kunde. Självklart var dörren låst och jag kunde verkligen inte hålla mig. Det hela resulterade i att jag bajsade ner mina nya shorts, men inte nog med det. Jag förstörde mina converse-skor också.

Jävlar vad lax är gott.